Jag mår grymt mycket bättre nu. Vi har pratat och tårarna har slutat rinna. Jag kanske till och med får träffa honom imorgon ^^

Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att må bra faktiskt, det bara gick över helt plötsligt. Men det spelar ingen roll egentligen, så länge jag slipper gråta mer.

Min helg vart totalt förstörd. Jag känner inte direkt för att gå till skolan imorrn efter dessa två misslyckade dagar.

Ush, jag blir bara ännu mer deprimerad när jag tänker på det.

Jag som trodde att det skulle bli en så fin helg, vi skulle gå på bio och se Public Enemies, vara hemma och mysa... Men tydligen inte.

Jaja, jag antar att saker inte tycker om att bli som jag tänkt mig... Någonsin... Förlåt om alla mina inlägg är deprimerande just nu, men jag är lite småledsen så jag kan inte hjälpa det.

Hur kommer det sig att tårarna bränner ännu mer såfort någon frågar varför man är ledsen? Så fort någon kommer och vänligt vill trösta än kommer gråten på kraftigare.

Blir det mer sorgligt på grund av det faktum att någon annan tycker synd om oss? Som en bekräftelse på att man faktiskt har någonting att gråta för?