Tycks som att det skiftar från dag till dag, minut till minut hur jag tycker om mig själv, om min kropp, om min person. Kan alldrig bestämma mig för om jag är fin eller om jag är äcklig, desperat måste gå ner i vikt. Om jag är en hemsk människa eller värd att älskas.
Just nu är jag ganska fin, rätt söt och faktiskt lite sexig. Värd att älskas, värd att uppmärksammas.

Tänk om jag kunde förbli sådan nu framöver, de kommande fem minutrarna, kanske några timmar, vågar jag hoppas på dagar?

Ja, så får det bli. Jag tänker fortsätta vara värd någonting, fortsätta vara fin och bra. I åtminstonne fem minuter till, säkert några timmar, kanske till och med dagar :D

Fan vad jag mår bra! :D

Allt känns skönt just nu. Jag håller på att gå ner de där fucking jävla julkilona och jag har enorm motivation till träningen ^^

Jag och mamma har bestämt en dag i veckan då vi ska vara vegitariska (söndagar) vilket börjar imorgon :P Jag börjar kanske få tillbaks matglädjen? Jag tror att detta är bra för mig, att jag känner mig involverad i maten och att den blir mer spännande och lockande. Så nu ska vi testa nya maträtter som känns nyttiga så att jag inte får lika svårt att äta.

Dessutom ska jag, MÅSTE jag, hålla mig bota från allt snusk. Dvs godis, chips, snabbmat, läsk m.m. Varför jag säger "måste" är pågrund av ett vad eller tävling eller vad det ska kallas. Jag och en i klassen ska hålla oss borta från sånt i ett år från och med igår, om någon misslyckas måste den bjuda den andre på resturang.

Då kan jag inte äta sån skit istället för mat, vilket leder till ännu mindre ångest :D

Jag är extremt lycklig just nu från och med idag ^^ Och så skall jag fortsätta ofcourse ;P

Jisses vad jag har tränat. Tre dagar i rad med hårdträning.

Tisdags gick jag på gymet och sprang 2,5 km på crosstraningmaskinen (där jag förbättrade min tid extremt bra med över en halv minut!!!).

Igår var det träningsvärk och ett start-pass spinning (dvs den lägsta nivån xD) + skolidrott som jag inte kommer ihåd vad vi gjorde på.

Idag, extrem träningsvärk + ont i rumpan på grund av spinningen (det var jättelänge sedan jag spinnade sist så min rumpa e inte van) så varför då inte ta ett till spinningpass? Denna gång medel. + skolidrott som idag var superjobbig (styrka).

Men jag är stolt, jag mår bra. Och när jag gick från gymet hade jag jätte mycket energi, känner mig hyperfrisk och glad :D

Herregud vad skönt det är att vara igång med motivation och träning igen. Jag ska fan bli stark och få superkondition nu!! Kom just hem från ett baspass på friskis.

Har gjort upp ett shema för min träning, man var nämligen tvungen att sätta upp ett mål och beskriva hur man med träningen ska nå detta mål i Idrotten (vi har fått en träningsdagbok som vi ska fylla i)

Så jag har skrivit att jag ska träna på gym (antingen pass eller gymma) minst 3 ggr/veckan, långpromenad minst 2 ggr/veckan och träna hemma varge dag (dvs. situps, armhävningar, rygglyft m.m.)

Idag tog jag ju gymet, så nu har jag bara 2 gymbesök och 2 promenader kvar. Innan jag går och duschar sen ska jag köra lite situps, armhävningar och rygglyft, kanske typ 20 av varje. Inte mycket kanske, men gör man det varje dag gör det skillnad.

Superpeppad, och mamma hänger med så vi peppar varandra :D

Herregud vad jag måste börja träna!! I förra veckan hade vi hällsotest på idrotten. Situps var det ända som gick bra, men det gick inte bra med tanke på hur mycket jag klarat förr.. Vi skulle se hur många vi klarade på raken.. jag klarade 41, det var tydligen rätt bra, men jag har klarat 70 så jag är besviken ändå.

Armhävningar på en minut klarade jag 4... på knäna!! x'( Det är totaluselt, även om jag har noll armmuskler vilket jag faktiskt har borde jag klara mer. Något som stör mig ännu mer är att jag hade klarat mer om jag hade haft en madrass, men nu hade jag inte det och då började mitt knä göra ont.

Rygglyft klarade jag 8 på raken :( Där vet jag inte vad felet var. Jag brukar köra rygglyft på gymmet i en sån där där man "står"/ hänger med överkroppen rakt ner och lyfter sig upp, vilket jag klarar mycket mer på, åtminstone 20 (kanske inte så bra det heller, men bättre än 8). Men nu hade vi någon konstig teknik som jag inte förstod mig på.

Jaja, huvudsaken är att jag måste träna, för efter projektveckan ska vi ta testerna igen å se om någonting har ändrats.

Min helg vart totalt förstörd. Jag känner inte direkt för att gå till skolan imorrn efter dessa två misslyckade dagar.

Ush, jag blir bara ännu mer deprimerad när jag tänker på det.

Jag som trodde att det skulle bli en så fin helg, vi skulle gå på bio och se Public Enemies, vara hemma och mysa... Men tydligen inte.

Jaja, jag antar att saker inte tycker om att bli som jag tänkt mig... Någonsin... Förlåt om alla mina inlägg är deprimerande just nu, men jag är lite småledsen så jag kan inte hjälpa det.

Hur kommer det sig att tårarna bränner ännu mer såfort någon frågar varför man är ledsen? Så fort någon kommer och vänligt vill trösta än kommer gråten på kraftigare.

Blir det mer sorgligt på grund av det faktum att någon annan tycker synd om oss? Som en bekräftelse på att man faktiskt har någonting att gråta för?

Otroligt vad allt blir fel bara för att man blir ledsen för någonting. Då upptäcker man plötsligt att man är extra ful, fet och äcklig. Sedan börjar man tänka på allt annat som är fel i sitt liv.

Jag känner mig så patetisk, jag har suttit och gråtit iprincip hela dagen istället för att tänka på någonting annat och göra någonting kul och nyttigt av min dag. Så här sitter man nu med en förskräcklig huvudvärk och röda ögon. Och eftersom att jag var så dum och åt en massa har jag nu också fruktansvärd ångest.

Kan det bli bättre?