Regnet smattrade mot det kolsvarta fönsterbläcket. I sin säng låg Leif och mindes den gruvliga händelsen.

***

Den dagen hade varit som de flesta, han hade stigit upp, gjort sina dagliga 3 armhävningar och sedan ätit sin kladdkaka som han sköljde ned med ett stort glas Glögg. Och glöggen hette Blossa.

Gnom som han var hade han alltid brottom till nästa punkt, men just denna dag var han extra stressad då han skulle träffa Gimpen och Grummelgruffa i ett mörkt hörn i någons soffa.

Han sprang ut genom dörren och ut på gatan, mot tunnelbanan. Men när han skulle betala sin biljett hände någonting som inte var menat att hända, inte nu, inte senare, inte någonsin! Men det gjorde det, han betalade med fel 500-lapp!!

          I lugn och ro sittandes på tunnelbanan gjorde han det han alltid gjorde när han fick en stund över. Han öppnade plånboken för att tala med sin goda vän Ulf men… ”Uffeeeeeeee!!” skrek han så att hela vagnen hajjade till av förvåning när det mäktiga Gnome-Growlet nådde deras oskyldiga öron.

Detta kan tyckas något underligt för vanliga människor. Men någon som är bekant med gnomar och dessas beteende vet att de har för vana att bekanta sig med egendomliga föremål. Vissa gnomar har gimpar, andra ruttna ägg och en del väljer 500-lappar till bäste kompanjon och följeslagare.

***

”Aha! Jag har en plan!” sa gnomen och satte sig upp i sängen, med fingret i vädret för att tydligare visa att han hade en idé.

Nästa dag åker Leif till banken. “Beerbeerbeer diddle-dee beerbeerbeer diddle-de… Yes det var Leif här… Nämen Gimpfan, är det du?!... GG!! … Aa, det är fina fisken!... Jojo, precis, som fan!... Jaja för fan! Möt mig utanför banken om en 20 minuter ungefär.. Aa, tjo.” *KLICK*

”God dag, ni har inte sätt någon 500 lapp med ett litet, litet hack i högra nederkanten och en blodfläck på baksidan?? Sedelnumret lyder: 2701277386…” Kvinnan i kassan tittade på honom som att han var galen. ”Oo, oo, också står det FEM HUNDRA KRONOR med stora lila bokstäver på den.” var han snabb med att lägga till.

”Nej, tyvärr. Den har nyligen befunnit sig på en ”Kalle Larsson’s” lönekonto, men befinner sig nu på en ICA affär i Småland..” Utanför banken står gimpen och väntar tålmodigt på sin mästare och goda vän gnomen. ”Ulf har hamnat på en ICA affär i Småland Gimp!!” utbrast gnomen och gimpens ögon spärrades upp mer än du kan tänka dig. ”Herre GG! Vi måste åka efter honom.” gnällde han med en rädsla i rösten. ”Så rätt, så rätt.. Men hur?” De båda stod och funderade ett bra tag innan Gimpen utbrast ”Låt oss använda våra GG-krafter och framkalla en jättelik hoppstylta!” ”Bra tänkt där gimp, jag har tränad dig väl. Ta ett hundkex.”

Väl framme i Småland får de veta att ICA affären just inhandlat is från Ryssland och betalat med just Leifs 500-lapp.

”Ryssland? Varför handlar ni is från Ryssland?” sa gnomen som efter den långa resan på en enorm hoppstylta var smått irriterad. ”Jomen förstår du, det är mycket billigare än i Bulgarien…” sa den dumme personalchefen, en tonårig kille med ett finnigt ansikte som skulle kunna liknas vid moster Agdas hemska lilla siamesiska katt efter att den badat i lingonsylt, vilket den gör varje torsdag lagom till nyheterna. ”Billigare än att tappa up vatten från kranen och frysa det själv, jovisst!” sa gimpen sarkastiskt. ”Ehmm, det har jag inte tänkt på.. Det var rätt smart… Ni är inte intresserade av jobb då?”

”NEJ!” skrek gnomen som började tappa tålamodet. ”Faktiskt så…” ”Kom GIMP!!”

Framme i Ryssland får de veta att Putin har 500 lappen.

-          Hail sir Putin, master of all Gnomes! sade gnomen och signalerade till gimpen att gå ut ur rummet.

-          I’ve been expecting you young one. Rise, let me see your face. Gnomen reste sig från bugningen och tittade djupt in i Putins ögon.

-          Ahh, I see you have the spark of an true warrior gnome. Therefor I will give you what you seek. Putin tog en klunk te.

-          Yes, yes.. and?... sa gnomen otåligt.

-          Patiens young one. Unfortunatley I just bought these mighty fine furniture from IKEA, and I paid with YOUR 500-lapp. Han tog en ny klunk te.

-         Hela Veteskorn… sa gnomen tyst för sig själv.

-          But I will however give you this. Putin sträckte fram en nyckel.

-          It's for  your very own car. It will take you back to Sweden, IF you drive it there. Putin slog ner blicken och tog ännu en klunk te.

-          Gimp, come back in here!

-          Hup, hup, hup, hup, hup… Yes master?!

-          We are going back to Sweden! To the Gnomemobile…

***

Det visade sig att 500-lappen hade hamnat i Kamprads egen ficka, grundaren av demonmöblernas imperium.

-          Hej gnom, hej gimp   :)

-          Hej Kamprad  :)  En fågel viskade i mitt öra att du har min 500 lapp…

-          Oj, jag satte just in den på Nordea… :/  Jag är mycket ledsen Leif :(  Illskan växte inom Leif till en orimlig mängd >:( Han exploderade och utbrast

-          Jag klarar inte detta!! Gimp! Vi rånar Nordea!

-          Lycka till hurrni  :D  ropade Kamprad efter dem. Härliga gossar det där ^^

Av Kamprad hade de fått rånarluvor och maskingevär.

***

-          Alla ner på marken, detta är ett rån!

-          Ahh! Ni får allt ni vill ha! Våldta mig om ni vill!

-          Nej för tusan, ge mig bara min 500-lapp med ett litet hack i högra nederkanten, en blodfläck på baksida, sedelnummer 2701277386.

-          Här, ta den!

-          Tack, ha en fortsatt trevlig dag  :)

-          Åh, tack det samma ^^  Du vill inte våldta mig då? Erbjudandet står fast ^^

-          Nej, det får bli en annan dag kanske, adjö.

Nu var de åter förenade, Uffe och Leif, Leffe och Ulf, gnom och 500-lapp. Tillsammans med gimpen gick de alla tre sakta mot solnedgången och nynnade. ”Beerbeerbeer diddle-dee beerbeerbeer…”

GG 

Hon gick upp för trapporna utan att veta vad hon vågade förvänta sig. På utsidan spelade ett lugn men under ytan smög sig paniken på henne, starkare, och starkare. "Tänk om där bara finns supersmala tjejer som ser ner på mig... Jag kommer att bli utskrattad, jag är för fet för att ha en ätstörning!!"

När hon väl satt där i väntrummet och såg sig omkring, såg tjejerna faktiskt ganska normala ut. Inte alls de vandrande skellet som hon hade väntat sig att se, de vandrande skellet som hon drömde så om att likna.

"Cassandra?!" ropade en röst, två kvinnor stod mitt i rummet och tittade sig omkring. De såg vänliga ut, men också väldigt kliché för att vara psykolog och läkare. Prydliga kläder i tråkiga färger, den ena i medelåldern den andre äldre.  "Ja" Flickan reste sig upp och började gå mot kvinnorna, hennes mor lika så.  De pressenterade sig och tog i hand. "Vi ska vara här borta" sa en av dem och började gå bort genom korridoren.

"Så varför är du här, varför mår du dåligt? Kan du beskriva vad du tycker är problemet?" De fyra satt i fotöljer kring ett runt bord. Flickan som kände sig obekväm och inte riktigt visste vart hon skulle titta tänkte snabbt igenom ett svar. "Jag mår dåligt av att äta" sa hon "jag hatar min kropp, jag suger, jag är ful, fet, äcklig!" tänkte hon

"Ta av dig till underkläderna så ska jag bara undersöka dig". Den äldre kvinnan, läkaren, hade tagit med sig flickan in i ett litet rum tillägnat den medicinska delen av verksamheten. "Måste jag verkligen det?" tänkte hon medans hon började dra ner strumpbyxorna. Ångesten röt innom henne som ett vildsint hav, som gjort att krossa små oskyldiga båtar mot klipporna, en säker död.

"Varför lät du detta ske? Vill du inte vara smal? Vill du inte vara vacker? Var du i sådant behov av uppmärksamhet att du var tvungen att komma ut med din ätstörning? Tänkte du inte på vad det skulle göra mot dig i framtiden? Nu är du fast i strålkastarljuset, alla håller koll på dig!"

...

"VÅGEN!! Hon måste väga mig!" Detta var ett av de värsta scenarion som kunde inträffa.

"Jamen det här ser ju fint ut, inget farligt här inte. Nu kan du klä på dig".

Hon gick ner för trapporna, lättare på bröstet. Det var ju inte så farligt.

Jag hade ju trots allt gått ner ett kilo sedan sist.