Hon gick upp för trapporna utan att veta vad hon vågade förvänta sig. På utsidan spelade ett lugn men under ytan smög sig paniken på henne, starkare, och starkare. "Tänk om där bara finns supersmala tjejer som ser ner på mig... Jag kommer att bli utskrattad, jag är för fet för att ha en ätstörning!!"

När hon väl satt där i väntrummet och såg sig omkring, såg tjejerna faktiskt ganska normala ut. Inte alls de vandrande skellet som hon hade väntat sig att se, de vandrande skellet som hon drömde så om att likna.

"Cassandra?!" ropade en röst, två kvinnor stod mitt i rummet och tittade sig omkring. De såg vänliga ut, men också väldigt kliché för att vara psykolog och läkare. Prydliga kläder i tråkiga färger, den ena i medelåldern den andre äldre.  "Ja" Flickan reste sig upp och började gå mot kvinnorna, hennes mor lika så.  De pressenterade sig och tog i hand. "Vi ska vara här borta" sa en av dem och började gå bort genom korridoren.

"Så varför är du här, varför mår du dåligt? Kan du beskriva vad du tycker är problemet?" De fyra satt i fotöljer kring ett runt bord. Flickan som kände sig obekväm och inte riktigt visste vart hon skulle titta tänkte snabbt igenom ett svar. "Jag mår dåligt av att äta" sa hon "jag hatar min kropp, jag suger, jag är ful, fet, äcklig!" tänkte hon

"Ta av dig till underkläderna så ska jag bara undersöka dig". Den äldre kvinnan, läkaren, hade tagit med sig flickan in i ett litet rum tillägnat den medicinska delen av verksamheten. "Måste jag verkligen det?" tänkte hon medans hon började dra ner strumpbyxorna. Ångesten röt innom henne som ett vildsint hav, som gjort att krossa små oskyldiga båtar mot klipporna, en säker död.

"Varför lät du detta ske? Vill du inte vara smal? Vill du inte vara vacker? Var du i sådant behov av uppmärksamhet att du var tvungen att komma ut med din ätstörning? Tänkte du inte på vad det skulle göra mot dig i framtiden? Nu är du fast i strålkastarljuset, alla håller koll på dig!"

...

"VÅGEN!! Hon måste väga mig!" Detta var ett av de värsta scenarion som kunde inträffa.

"Jamen det här ser ju fint ut, inget farligt här inte. Nu kan du klä på dig".

Hon gick ner för trapporna, lättare på bröstet. Det var ju inte så farligt.

Jag hade ju trots allt gått ner ett kilo sedan sist.

 

Mamsen

18 februari 2010 21:30

Min pluttifnussisötis. ;o)
Jag älskar dig och jag är med dig på den jobbiga resan mot en skön sandstrand istället för det vildsinta havet.

http://www.naturligtviz.se

 

cassandra

19 februari 2010 10:52

Aww!1!! :D

 

Cejan

13 januari 2011 13:34

Jag vet vad du går igenom.. resan är ett helvete men när du börjar närma dig ljuset så ser du allt så klart..
jag glömmer aldrig när jag gick ut första gången efter att jag börjat äta igen.. alla färger, lukter och solskenet... herregud, solskenet var underbart..
Jag är inte helt framme än, men jag längtar.. du kommer också komma dit..
jag hade en clown på axeln. han var hemsk. sa elaka saker och förbjöd mig att göra saker om jag åt något.. men han är borta nu. ibland gör han snabbvisiter men nu är jag stark nog att säga nej... du kommer också bli det..

Cassandra Bergström

7 februari 2011 00:25

Ååh vad kul att höra att det går bra för dig! Är dock välldigt bitter just nu då jag iprincip hade kommit ur det tills nyligen... Nu är jag nere i ett djupt återfall som känns ganska hopplöst. Men jag har ju klarat det en gång, så varför inte igen? ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad som fick mig att gå in är igen för första gången sedan oktober förra året. Men här är jag, och jag känner att jag kanske ska börja blogga regelbundet igen. Jag gick in på min fråga/undersökning där jag undrar vad folk har för erfaren...

  http://sminkladan.blogg.se/2011/october/utkast-okt-17-2011.html ...

Följ länken så kommer ni till en tävlning på en annan blogg i vilken jag deltar. Att länka tävlingen på sin egen blogg ökad chansen att vinna ^^   http://yarp.blogg.se ...

Blöö vad jag är trött. Jag har precis fått utskrivet ångestdämpande tabletter och detta är andra gången jag äter dem. De ska tydligen vara relativt svaga och icke vanebildande med enda bivärkningen: trötthet. Men det är inte lite trött jag blir, jag ...

Gud vad jag är aktiv på bloggen känner jag ^^" Nu kommer ett smaskigt vegitariskt recept jag hittade på häromdan iallafall :D   1 burk kikärtor (400g) 2 morötter 1 liten gul lök 2 vitlöksklyftor (stora!) 1 ägg   Kryddor: riven ing...