Fy, hur kan man helt plötsligt vara så känslig? Jag hatar det här, jag har gått runt i skolan och hållit tillbaka tårarna hela dagen, vilket inte fungerade alla gånger >.<

Jag har ändrat mig!! Jag vill att allt ska vara som vanligt, kan vi inte börja om Max? Kan vi inte bli jättekära igen? Kan vi inte gå tillbaka till att vara sådär gulliga och lyckliga tillsammans?! Snälla.

Jag blir så trött, jag kan inte sova, jag vill inte äta, jag har ont i hela mig... Detta suger.

Jag känner mig så patetisk, kan inte låta bli att titta på din facebook-sida var 5:e minut, och varje gång jag får ett medelande hoppas jag att det är du. Är det bara jag som tycker att det här är jobbigt? Jag vill att det ska vara som förut!!

Jag vet inte vad som händer... Idag gjorde jag och min pojkvän slut, tillsammans, ingen blev "dumpad". Men ändå, även om jag var med och bestämde detta sittar jag och gråter sönder mina ögon nu :(

Vi var ändå ihop i nästan 2 år, och detta var mitt första riktiga förhållande. Vi är fortfarande vänner, så det känns ju bra på det sättet men det är ändå tungt på nått sätt, riktgt tungt.

Och alla dessa känslor gör att allt annat också känns jobbigt. Har gått upp ca 5 kilo sedan skolan började vilket nu känns som världens undergång ungefär. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur Max brukade hålla om mig och trösta mig när jag mådde såhär! Detta är fruktansvärt!

Jag är så rädd att min ätstörning ska slå tillbaka nu när jag är så känslig. Och det skulle innebära att allt det hårda arbete jag lagt ner på att bli frisk(are) skulle vara bortkastat! Jag vill ha någon som håller om mig på natten och viskar i mitt öra att allt blir bra tillslut.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad gör man när hela värden smulas sönder framför ens fötter? Tar man bara skydd och gömmer sig och hoppas på att det går över snart?