Mamma frågade om någon skulle med på en långpromenad med hunden, och efter att jag skrivit inläggen om stegräknaren och mina pålagda 0,5 kg kändes svaret självklart.

Så nu kommer jag just hem från en uppfriskande promenad. Det var underbart att svettas lite. Dessutom beställde jag precis en stegräknare, så nu är jag hur laddad som hällst!

Tänker gå ut och gå på mornarna innan jag ätit någonting eftersom att man förbränner mer då av någon anledning som är okänd för mig.

Jag ska skaffa en sån där stegräknare som även räknar antal kalorier brända. Mamma har en och jag vill ha en likadan.

Jag bara känner redan nu att om jag har en sån kommer jag bli mer motiverad att ta promenader eftersom man har ett antal steg man ska gå om dagen. Då blir det roligt att gå eftersom man får en slags belöning i slutet av dagen för besväret, man får se hur duktig man varit.

Idag har jag lite panik. Jag vägde mig imorse och hade gått upp ett halvt kg.

Visst, de e inte mkt, men med tanke på att jag försöker gå ner i vikt känns det ganska surt att gå åt fel håll... Särskillt när skolan börgar snart. Vill gärna hinna gå ner åtminstonne 2 kilo till innan det är dags att träffa den nya klassen. Men nu börjar det bli ont om tid, därav paniken.

Alla säger att jag inte behöver tänka på min vikt, att jag är jättefin och absolut inte tjock. Men jag antar att de inte ser vad jag ser.

Men snart kommer jag att ha lyckats med mitt mål.

Har gått ner ungefär 13 kg hittills. Så jag vet ju att jag kan, och det är förmodligen det mest irriterande, att jag låter mig själv gå upp i vikt när jag vet att jag kan klara det motsatta.

Häromdagen upptäckte jag att jag och min kille har ganska olika syn på kläder...
Vi skulle nämligen handla jeans till honom på H&M, och han blev irriterad över att alla jeans saknade dragkjedja i gylfen och istället hade knappar.
Hursomhällst kom vi in på hur opraktiskt det är (de är faktiskt extremt jobbigt att knäppa), och han tycker att kläderna måste vara praktiska. Med andra ord, han bryr sig inte så mycket om hur de ser ut .

Det roliga var att vi diskuterade bara det där med knapparna i säkert 10 minuter bara för att han var så irriterad på dem och uttryckte det mycket tydligt när han kallade det för idioti.

Jag förstår vad han menar med att han vill ha praktiska kläder, men sammtidigt som han säger detta har han snygga skjortor till vardags (så uppenbarligen bryr han sig lite i alla fall)... Haha, missförstå mig inte, jag har absolut inget emot det, han passar jättebra i det. Jag bara tänkte att han motsäger sig själv lite ;P

Jaa, min kille e ju smått otrolig... Inatt mådde jag inte så bra, började tänka för mycket. Och när jag sa detta till honom på msn kollade han genast om det gick någon buss till mig, men icke, sådan tur har man ju inte.

Då bestämde han sig för att springa till mig istället, bara för att kunna hålla om mig och trösta mig.

Han är fantastisk helt enkelt! ^^

Vet inte vad jag ska ta mig till när gymnasiet börjar och vi inte får lika mycket tid för varandra... Dessutom kommer vi gå på olika skolor. Men aja, det går säkert bra antar jag.

Så, klockan är 00:40 och jag sitter vid datorn. Oskar brukar bli smått fillosofisk vid den här tiden på dygnet så vi sitter och pratar allvarliga ämnen på msn.

Just nu är det religion som gäller.

Vi är förmodligen ganska överens där, kort å gott så tycker vi at det är dumt. Alla dessa männsikor tror på talande ormar och brinnande buskar..

Wuttefuck!! Menar de allvar?

Aja, jag orkar inte ens...

Har ni inte sätt "Religulous" så är det någonting jag rekomenderar starkt. Det är en dokumänter med komikern Bill Maher. Samhällssatir. Om ni ser den slipper jag sitta här och gnälla, jag överlåter det till Bill ;P