Just nu har jag jätteångest. Ett ganska bra tag nu har jag glufsat i mig rätt rejält med mat och godis m.m Men igår fick jag nog och bestämde mig för att ta mig själv i kragen och gå ner i vikt igen. Jag bestämde mig för att pröva på regnbågs-dieten, en riktigt extrem diet där man bara ska äta saker av en och samma färg under en dag. Och då menar jag inte ät allt du kan komma på som är gult en dag, nej det fins ett speciellt shema som man ska följa under en vecka.

Så igår sa jag att jag var magsjuk för att kunna följa dieten utan frågor.

Färgen var vit ochpå menyn stod ett halvt äpple till frukost, andra halvan till lunch och till middag en gurka. Idag var det gult så jag åt en banan till frukost, en till lunch och en dl majs till middag.

I dieten ingår även en dags fasta som skulle ha ägt rum imorgon. Allt som allt skulle jag ha fått i mig ca 690 kcal under hela veckan... Dvs ca en fjärdedel av vad man bör få under en dag. Inte bra.

Jag vet inte riktigt vad som fick mig att avbryta det, jag hade en perfekt plan som hade gjort att jag hade kommit undan med det tills dietens slut, men det brast. Jag misstänker att det berodde på besöket hos dietisten idag. Jag var inte direkt hungrig, det hade jag fixat med massor av vatten, så jag misstänker att det var mest psykiskt.

Men detta resulterade istället i att jag åt kanske lite för mycket istället. Eller aa, det var väll inte för mycket rent energi och näringsmässigt vad jag behöver, men av vad jag klarade psykiskt. Nu mår jag jättedåligt och önskar att jag inte hade avbrutit och inte avslöjat för mamma att jag hade försökt med det. Jag har börjat tänka på att det snart är sommar, snart måste jag visa min kropp i en liten bikini och jag kommer känna hur allas blickar och förakt bränner på min feta kropp när jag går där på stranden. Jag vill att Max ska kunna gå brevid mig och tänka, den där smala, snygga, sexiga tjejen är min! Jag vill att han ska vara stolt över mig. Jag vill att alla ska vara stolta över mig.

Idag var jag hos en dietist på SCÄ. Jag blev lite chockad när hon visade mig hur mycket man bör äta under en dag, och detta bara för att fungera ordentligt när man inte tränar eller någonting. Är det meningen att man ska äta sååå mycket? ^^"

Jag menar 6 mål om dagen visste man ju om, och man vet att frukost, lunch och middag ska vara stora mål... Men detta kändes nästan löjligt. Och jag fick alltså se allternativ för 14-åringar... >.<"

Ååh, jag känner mig löjlig. Jag kommer alldrig kunna äta så mycket. En dagsportion var typ som en vecka för mig x(

Men jag ska försöka, det ska jag verkligen. Jag vill bli frisk!