Sa ju att jag skulle skriva ett till inlägg idag, och tydligen kom det inte fort nog... eller, Malin? ;)

Hade hänt mkt sedan jag skrev senast sa jag, och det har det. Jag har slutat gå i skolan, och sedan börjat igen ^^ Eller aa, jag hade ett möte med rektor och mentor för nå vecka sedan och bestämde att jag ska gå de roliga ämnena, dvs musikämnena, och sedan gå om ettan. Detta så att jag kan koncentrera mig på att bli frisk utan att behöva känna pressen från skolan.

Jag kan också berätta att jag för några veckor sedan skar mig i armen. Haha, inget konstig med det tänker ni, men det vart lite anorlunda denna gång. Jag mådde dåligt en dag och på kvällen fick jag världens största ångestattack men orkade inte prata med någon så jag tänkte att jag låser in mig på toaletten och gör några små rispor i huden så känns det bättre sedan. Jag skar några små ytliga sår på revbenen men det hjälpte inte så jag tröck till med kniven mot armen och drog till ordentligt, lite för  ordentligt tydligen, för plötsligt såg jag hur ett stort jack hade uppenbarat sig i min arm.

Det kom inte något blod (jag antar att ådrorna sattes i chock eller någonting liknande) så jag såg hur den vita vävnaden lyste med endast ett fåtal röda prickar i. Jag blev extremt shockad och totalt skräckslagen! Jag kunde inte fatta att det blev så djupt. Plötsligt började blodet rinna, det droppade på golvet, det kändes som att det var överallt. Men jag var tydligen tillräckligt klar i huvudet för att trycka ett antal lager toapapper över såret och sedan tvätta, torka och lägga tillbaka kniven i köket.

Efter allt detta gick jag in i mitt rum och väckte Max, han halvsov fortfarande och förstod inte riktigt vad som hände, men han sa åt mig att gå in till Mamma. Efter att jag gjort det stod plötsligt hela familjen runt mig i mammas rum, jag var i chock och satt och darrade och grät. Det pratades om att åka in till akuten och sy. När de kommit fram till att det var det bästa och börgade göra mig i ordning för resan började jag gråta och skrika att jag inte ville, jag var ju så trött, ville bara sova, ville inte lämna Max.

Det hela slutade med ett stygn utan bedövning med blå tråd. Jupp det var nog någonting av det mest spännande som någonsin hänt mig ^^"

Nu har jag inte skrivit på otroligt länge, men igår kväll fick jag lust att skriva av mig lite, så här är jag ^^

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det har hänt så mycket!!

Jag kan väll börja med någonting bra då: Jag vet inte om jag skrivit detta tidigare (orkar inte läsa igenom min blogg ;P), men jag har kommit in på Stockholms Centrum för Ätstörningar. Så nu får jag hjälp, jag går dit minst en gång i veckan. Min psykolog är jättebra, jag trivs jättebra med henne ^^

Vad ska man mer skriva? Åååh, jag vill ju skriva allt nu, men det blir för mycket i ett inlägg x( Ni får helt enkelt läsa min blogg igen lite senare idag ;)