Jag har inte skrivit på ett tag men det har hänt en hel del. En del bra saker, andra lite jobbigare.

Tyvärr känns det som att jag håller på att hamna i ett "anorektiskt" återfall... Men jag har förberätt folk i min närhet och sagt hur de kan hjälpa mig.

            Men jag vet att det finns många jag inte har pratat med om detta, som kanske inte ens vet att jag har haft dessa problem tidigare. Jag vet inte om det beror på att jag förnekade eller om jag skämdes, men nu har jag insätt att det bara blir svårare för mig om jag måste leva med det samtidigt som jag måste dölja det, så det är bra om ni vet.

Eftersom att Max var den utomstående som kom närmast detta har jag framför allt pratat med honom om vad han gjorde bra/dåligt förra gången, vad som hjälpte och vad som gjorde det värre.

Det hjälper inte att ni klagar och tjatar på att jag äter för lite, det nästan triggar mig att äta ännu mindre. Samma sak när ni säger att jag börjar bli för smal, det peppar mig att gå ner ännu mer i vikt.

När ni ger mig en komplimang under dessa perioder är det stor risk att jag vänder på den, min hjärna gör allt för att få det att bli negativt, för att liksom få nån slags begräftelse på att det inte bara är jag som tycker att jag är ful, tjock m.m Bli inte sura och tyck att jag inte kan se det som är bra, tro inte att jag bara vill fiska efter komplimanger när jag säger att jag inte håller med. Det är inte jag som pratar då, det är sjukdomen.

Det kan handla om ett enda ord som är fel. Om ni pratar om min längd och säger att jag är stor så kopplar jag det genast till tjock. Jag ser inte orden innan, som kanske säger: "Du är så vacker och stor (längdsamanhang)"

Jag hör: "Du skulle vara vacker om du inte var så jävla tjock!"

Jag vet att det är konstigt och ni kanske inte riktigt förstår det, men sjukdomen förvrider mina tankar.

Jag vill inte vara såhär, jag gör inte detta som något uppmärksamhetstrick för att ni ska tycka synd om mig, absolut inte! Jag kan nog inte förklara hur dåligt jag mår under dessa perioder, inte bara för att jag ogillar min kropp och allt det där, vad jag än gör mår jag dåligt. Om jag försöker äta mår jag jättedåligt och får ångest m.m Äter jag inte sårar jag andra vilket i sin tur gör att jag också mår dåligt. Så detta är extremt svårt för mig.

Jag skriver inte detta för att göra det jobbigt för er eller för att lägga något slags ansvar på er. Men när jag har pratat med en del människor tror jag inte de har förstått hur allvarligt det verkligen är, och jag tror att det är viktigt att ni vet det. Många gånger tror en del att det hjälper att säga "Du är bra och vacker som du är", men eftersom att jag inte kan relatera till de orden hjälper det faktiskt inte.

Ofta när min hjärna söker förklaringar till varför ni säger sådant säger den att det är för att ni tycker synd om mig, eller ni orkar inte höra mitt gnäll, eller extrema saker som att ni tycker att jag är så äcklig och ful och vill bara slippa tänka på det så då säger ni att jag är fin i hopp om att jag ska sluta prata om det. Så illa fungerar min hjärna i dessa perioder.

Självklart hoppas jag att jag inte alls håller på att få något återfall, att det bara är ett falskt alarm, men jag vill att ni är berädda om det nu skulle vara äkta.

Om ni undrar någonting om detta är det bara att fråga, ni kan komentera på inlägget så ska jag försöka svara så gott som möjligt. Men jag vill att ni förstår att det här är känsligt för mig, så det är nog bra om ni frågar här och inte IRL. Inte bara för att jag kan bli ledsen och tycka att det är obehagligt, men också för att jag kan ha svårt att förklara någonting om jag inte får sitta och tänka i lugn och ro på hur det värkligen är. Här kan jag vara ärlig, i värkligheten finns det en risk att jag hamnar i försvarsställning där jag förnekar.

Tack för att ni läste.

 

Ejke

27 november 2009 09:16

Jag måste först och främst be om ursäkt att jag inte kommenterat tidigare, men jag har varit dålig på att läsa bloggarna och mawffiiins på ett bra tag, så jag har inte sett ditt inlägg fören nu.

Du ska veta att jag verkligen tycker att du är modig som skriver det här inlägget, att du berättar om hur du känner. Om jag var så modig som du så jag kunde prata om mina problem med alla vänner, så skulle jag nog må bättre. Jag vill iallafall att du ska veta att det var modigt av dig att skriva detta, att INGEN tycker att du är konstig, och att ingen klandrar dig på något sätt. Det är en sjukdom, inte ditt fel.

Hör av dig om det är något du vill prata om, men känn dig inte tvingad.

Kram Ejke

 

Cassandra

27 november 2009 09:39

Tack Ejke, det hjälper verkligen :) Det är just pågrund av detta, att ni är så underbara vänner, som får mig att våga berätta. Ni är fantastiska och jag älskar er allihop!
TACK!! ^^

http://www.cassandrab.bloggagratis.se

 

The Gnome

27 november 2009 15:42

Och vi älskar dig!
VI är faaan bäst!

 

Mamsen

27 november 2009 20:26

Ja du. Äpplet faller inte så långt från päronträdet.

Tänk att man tror att man har så stor insikt och så blir det så fel för att min vill så väl. Men av egen erfarenhet vet jag också att det inte är någon idé att just tjata för då blir man upprorisk och tänker -"Skit i det du".

Jag tycker också att du är oerhört modig och du är en så underbar person (och det säger jag inte bara för att du är min dotter!) att jag känner mig lyckligt lottad att du finns i mitt liv. Jag älskar dig!

http://iloapp.naturligtviz.se/blog/matmissbruk

 

Cassandra

27 november 2009 21:20

Tack allihop! Hur skulle jag klara mig om jag inte hade ljus som er?!

http://www.cassandrab.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad som fick mig att gå in är igen för första gången sedan oktober förra året. Men här är jag, och jag känner att jag kanske ska börja blogga regelbundet igen. Jag gick in på min fråga/undersökning där jag undrar vad folk har för erfaren...

  http://sminkladan.blogg.se/2011/october/utkast-okt-17-2011.html ...

Följ länken så kommer ni till en tävlning på en annan blogg i vilken jag deltar. Att länka tävlingen på sin egen blogg ökad chansen att vinna ^^   http://yarp.blogg.se ...

Blöö vad jag är trött. Jag har precis fått utskrivet ångestdämpande tabletter och detta är andra gången jag äter dem. De ska tydligen vara relativt svaga och icke vanebildande med enda bivärkningen: trötthet. Men det är inte lite trött jag blir, jag ...

Gud vad jag är aktiv på bloggen känner jag ^^" Nu kommer ett smaskigt vegitariskt recept jag hittade på häromdan iallafall :D   1 burk kikärtor (400g) 2 morötter 1 liten gul lök 2 vitlöksklyftor (stora!) 1 ägg   Kryddor: riven ing...